Synkronicitet är ett begrepp som myntades av den schweiziska psykiatern Carl Jung på 1920-talet. Det hänvisar till en händelse som inträffar samtidigt som en annan händelse, och som inte kan förklaras av en orsak-verkan-relation. Jung trodde att dessa synkroniteter var tecken på ett djupare meningsfullt samband mellan vår inre psykologiska värld och den yttre fysiska världen.
En synkronicitet kan ses som ett sammanträffande eller en tillfällighet som har en djupare innebörd än vad som först verkar. Det kan vara något som inträffar samtidigt som man tänker på något specifikt eller har en önskan om något. Till exempel kanske du tänker på en vän som du inte har hört av på länge, och sedan ringer denna vän plötsligt upp dig.
Enligt Jung visar synkroniciteter på att det finns en djupare, omedveten koppling mellan våra tankar, känslor och erfarenheter, och den yttre verkligheten. Han trodde att dessa kopplingar inte kunde förklaras av enbart slumpen, utan att det fanns en annan, mer fundamentalt meningsfull förklaring bakom dem.
Det är viktigt att påpeka att synkroniciteter inte ska förväxlas med övernaturliga fenomen eller magiska krafter. Istället handlar det om en djupare förståelse för sambandet mellan vår inre värld och den yttre verkligheten.
Många människor upplever synkroniciteter i sina liv, och de kan ge en känsla av mening och syfte. Att vara medveten om dessa sammanträffanden kan hjälpa oss att upptäcka mönster och samband i vår tillvaro och hjälpa oss att förstå oss själva och vår plats i världen på ett djupare sätt.